publicerad: 2015
omknytning
om|knyt·ning
substantiv
~en ~ar • till 2om 1 knytning
Singular | |
---|---|
en omknytning | obestämd form |
en omknytnings | obestämd form genitiv |
omknytningen | bestämd form |
omknytningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
omknytningar | obestämd form |
omknytningars | obestämd form genitiv |
omknytningarna | bestämd form |
omknytningarnas | bestämd form genitiv |