publicerad: 2015
omtentamen
om|tent·am·en
substantiv; best. ~; pl. ‑tentamina 2om 2 tentamen
Singular | |
---|---|
en omtentamen | obestämd form |
en omtentamens | obestämd form genitiv |
omtentamen | bestämd form |
omtentamens | bestämd form genitiv |
Plural | |
omtentamina | obestämd form |
omtentaminas | obestämd form genitiv |
omtentamina | bestämd form |
omtentaminas | bestämd form genitiv |