publicerad: 2015
omvända
om|vända
verb
‑vände, ‑vänt, ‑vänd n. ‑vänt, pres. ‑vänder • få att gå över till annan religion
| Finita former | |
|---|---|
| omvänder | presens aktiv |
| omvänds (omvändes) | presens passiv |
| omvände | preteritum aktiv |
| omvändes | preteritum passiv |
| omvänd | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att omvända | infinitiv aktiv |
| att omvändas | infinitiv passiv |
| har/hade omvänt | supinum aktiv |
| har/hade omvänts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| omvändande | |
| Perfekt particip | |
| en omvänd + substantiv | |
| ett omvänt + substantiv | |
| den/det/de omvända + substantiv | |
| den omvände + maskulint substantiv | |
omvända sig
• gå över till annan religionOrdform(er) omvända sig


