publicerad: 2015
opportunist
op·port·un·ist
[‑is´t]
substantiv
~en ~er • ⟨nedsätt.⟩ opportunism
Singular | |
---|---|
en opportunist | obestämd form |
en opportunists | obestämd form genitiv |
opportunisten | bestämd form |
opportunistens | bestämd form genitiv |
Plural | |
opportunister | obestämd form |
opportunisters | obestämd form genitiv |
opportunisterna | bestämd form |
opportunisternas | bestämd form genitiv |