publicerad: 2015
ordensbroder
ordens|broder
substantiv
~n ‑bröder • jfr bror 2
Singular | |
---|---|
en ordensbroder | obestämd form |
en ordensbroders | obestämd form genitiv |
ordensbrodern | bestämd form |
ordensbroderns | bestämd form genitiv |
Plural | |
ordensbröder | obestämd form |
ordensbröders | obestämd form genitiv |
ordensbröderna | bestämd form |
ordensbrödernas | bestämd form genitiv |