publicerad: 2015
ordböjning
ord|böj·ning
substantiv
~en ~ar • till böjning 2 ord 1
Singular | |
---|---|
en ordböjning | obestämd form |
en ordböjnings | obestämd form genitiv |
ordböjningen | bestämd form |
ordböjningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ordböjningar | obestämd form |
ordböjningars | obestämd form genitiv |
ordböjningarna | bestämd form |
ordböjningarnas | bestämd form genitiv |