publicerad: 2015
oriktighet
o|rikt·ig·het
substantiv
~en ~er oriktig
Singular | |
---|---|
en oriktighet | obestämd form |
en oriktighets | obestämd form genitiv |
oriktigheten | bestämd form |
oriktighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
oriktigheter | obestämd form |
oriktigheters | obestämd form genitiv |
oriktigheterna | bestämd form |
oriktigheternas | bestämd form genitiv |