publicerad: 2015
orkestrering
ork·estr·er·ing
substantiv
~en ~ar orkestrera
Singular | |
---|---|
en orkestrering | obestämd form |
en orkestrerings | obestämd form genitiv |
orkestreringen | bestämd form |
orkestreringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
orkestreringar | obestämd form |
orkestreringars | obestämd form genitiv |
orkestreringarna | bestämd form |
orkestreringarnas | bestämd form genitiv |