publicerad: 2015
orlov
or|lov
[o`rlåv långt å]
substantiv
~et • ⟨åld.⟩ avsked från tjänst; tillåtelse
Singular | |
---|---|
ett orlov | obestämd form |
ett orlovs | obestämd form genitiv |
orlovet | bestämd form |
orlovets | bestämd form genitiv |