publicerad: 2015
otidighet
o|tid·ig·het
substantiv
~en ~er otidig
Singular | |
---|---|
en otidighet | obestämd form |
en otidighets | obestämd form genitiv |
otidigheten | bestämd form |
otidighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
otidigheter | obestämd form |
otidigheters | obestämd form genitiv |
otidigheterna | bestämd form |
otidigheternas | bestämd form genitiv |