SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
otidighet
o|­tid·­ig·­het substantiv ~en ~er otidig
Singular
en otidighetobestämd form
en otidighetsobestämd form genitiv
otidighetenbestämd form
otidighetensbestämd form genitiv
Plural
otidigheterobestämd form
otidighetersobestämd form genitiv
otidigheternabestämd form
otidigheternasbestämd form genitiv