publicerad: 2015
paniker
pan·ik·er
[pa´n‑]
substantiv
~n; pl. ~ • person som lätt får panik
Singular | |
---|---|
en paniker | obestämd form |
en panikers | obestämd form genitiv |
panikern | bestämd form |
panikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
paniker | obestämd form |
panikers | obestämd form genitiv |
panikerna | bestämd form |
panikernas | bestämd form genitiv |