publicerad: 2015
polemiker
pol·em·ik·er
[‑e´m‑]
substantiv
~n; pl. ~ polemik
Singular | |
---|---|
en polemiker | obestämd form |
en polemikers | obestämd form genitiv |
polemikern | bestämd form |
polemikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
polemiker | obestämd form |
polemikers | obestämd form genitiv |
polemikerna | bestämd form |
polemikernas | bestämd form genitiv |