publicerad: 2015
prakt
prakt
substantiv
~en 1 imponerande skönhet2 i sms.; allmänt förstärkande, ofta: typisk – De flesta sammansättn. med prakt- hör till prakt 1.
Singular | |
---|---|
en prakt | obestämd form |
en prakts | obestämd form genitiv |
prakten | bestämd form |
praktens | bestämd form genitiv |