publicerad: 2015
predikatsverb
pre·dik·ats|verb
substantiv
~et; pl. ~ predikat verb
Singular | |
---|---|
ett predikatsverb | obestämd form |
ett predikatsverbs | obestämd form genitiv |
predikatsverbet | bestämd form |
predikatsverbets | bestämd form genitiv |
Plural | |
predikatsverb | obestämd form |
predikatsverbs | obestämd form genitiv |
predikatsverben | bestämd form |
predikatsverbens | bestämd form genitiv |