publicerad: 2015
prerogativ
pre·rog·at·iv
[‑i´v]
substantiv
~et; pl. ~ • företrädesrätt, förmån
Singular | |
---|---|
ett prerogativ | obestämd form |
ett prerogativs | obestämd form genitiv |
prerogativet | bestämd form |
prerogativets | bestämd form genitiv |
Plural | |
prerogativ | obestämd form |
prerogativs | obestämd form genitiv |
prerogativen | bestämd form |
prerogativens | bestämd form genitiv |