publicerad: 2015
privattandläkare
priv·at|tand·läk·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑tandläkarna privat tandläkare
Singular | |
---|---|
en privattandläkare | obestämd form |
en privattandläkares | obestämd form genitiv |
privattandläkaren | bestämd form |
privattandläkarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
privattandläkare | obestämd form |
privattandläkares | obestämd form genitiv |
privattandläkarna | bestämd form |
privattandläkarnas | bestämd form genitiv |