publicerad: 2015
räfsteting
räfste|ting
substantiv
~et; pl. ~ • i äldre tid: ting där kungens domsrätt utövades; till ting 2
Singular | |
---|---|
ett räfsteting | obestämd form |
ett räfstetings | obestämd form genitiv |
räfstetinget | bestämd form |
räfstetingets | bestämd form genitiv |
Plural | |
räfsteting | obestämd form |
räfstetings | obestämd form genitiv |
räfstetingen | bestämd form |
räfstetingens | bestämd form genitiv |