publicerad: 2015
rön
rön
substantiv
~et; pl. ~ • iakttagelse, erfarenhet
Singular | |
---|---|
ett rön | obestämd form |
ett röns | obestämd form genitiv |
rönet | bestämd form |
rönets | bestämd form genitiv |
Plural | |
rön | obestämd form |
röns | obestämd form genitiv |
rönen | bestämd form |
rönens | bestämd form genitiv |