publicerad: 2015
röntgen
röntg·en
[rön´tgen]
substantiv; best. ~ • undersökning med röntgenstrålning: en röntgen
Singular | |
---|---|
en röntgen | obestämd form |
en röntgens | obestämd form genitiv |
röntgen | bestämd form |
röntgens | bestämd form genitiv |