publicerad: 2015
rankning
rank·ning
[raŋ`k‑]
el. rank·ing
[raŋ´k‑]
substantiv
~en ~ar • rangordning
Singular | |
---|---|
en rankning (en ranking) | obestämd form |
en ranknings (en rankings) | obestämd form genitiv |
rankningen (rankingen) | bestämd form |
rankningens (rankingens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
rankningar (rankingar) | obestämd form |
rankningars (rankingars) | obestämd form genitiv |
rankningarna (rankingarna) | bestämd form |
rankningarnas (rankingarnas) | bestämd form genitiv |