publicerad: 2015
ranunkel
ranunkel
[ranuŋ´kel]
substantiv
~n ranunkler • en växt
| Singular | |
|---|---|
| en ranunkel | obestämd form |
| en ranunkels | obestämd form genitiv |
| ranunkeln | bestämd form |
| ranunkelns | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| ranunkler | obestämd form |
| ranunklers | obestämd form genitiv |
| ranunklerna | bestämd form |
| ranunklernas | bestämd form genitiv |


