publicerad: 2015
reflektion
re·flekt·ion
el. re·flex·ion
[‑flek∫o´n]
substantiv
~en ~er 1 återkastning, återspegling2 eftersinnande tanke, tyst anmärkning
Singular | |
---|---|
en reflektion (en reflexion) | obestämd form |
en reflektions (en reflexions) | obestämd form genitiv |
reflektionen (reflexionen) | bestämd form |
reflektionens (reflexionens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
reflektioner (reflexioner) | obestämd form |
reflektioners (reflexioners) | obestämd form genitiv |
reflektionerna (reflexionerna) | bestämd form |
reflektionernas (reflexionernas) | bestämd form genitiv |