publicerad: 2015
reflektionsspegel
re·flekt·ions|spegel
el. re·flex·ions|spegel
substantiv
~n ‑speglar • till reflektion 1 spegel
Singular | |
---|---|
en reflektionsspegel (en reflexionsspegel) | obestämd form |
en reflektionsspegels (en reflexionsspegels) | obestämd form genitiv |
reflektionsspegeln (reflexionsspegeln) | bestämd form |
reflektionsspegelns (reflexionsspegelns) | bestämd form genitiv |
Plural | |
reflektionsspeglar (reflexionsspeglar) | obestämd form |
reflektionsspeglars (reflexionsspeglars) | obestämd form genitiv |
reflektionsspeglarna (reflexionsspeglarna) | bestämd form |
reflektionsspeglarnas (reflexionsspeglarnas) | bestämd form genitiv |