publicerad: 2015
reinkarnera
re·in·karn·era
verb
~de ~t • återföda till ny existens i annan gestalt; jfr reinkarnation
Finita former | |
---|---|
reinkarnerar | presens aktiv |
reinkarneras | presens passiv |
reinkarnerade | preteritum aktiv |
reinkarnerades | preteritum passiv |
reinkarnera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att reinkarnera | infinitiv aktiv |
att reinkarneras | infinitiv passiv |
har/hade reinkarnerat | supinum aktiv |
har/hade reinkarnerats | supinum passiv |
Presens particip | |
reinkarnerande | |
Perfekt particip | |
en reinkarnerad + substantiv | |
ett reinkarnerat + substantiv | |
den/det/de reinkarnerade + substantiv |