publicerad: 2015
rekyl
re·kyl
[‑ky´l]
substantiv
~en ~er • stöt bakåt vid avlossning av skjutvapen; tillbakastudsning
Singular | |
---|---|
en rekyl | obestämd form |
en rekyls | obestämd form genitiv |
rekylen | bestämd form |
rekylens | bestämd form genitiv |
Plural | |
rekyler | obestämd form |
rekylers | obestämd form genitiv |
rekylerna | bestämd form |
rekylernas | bestämd form genitiv |