publicerad: 2015
relationsstörning
re·lat·ions|stör·ning
substantiv
~en ~ar • till störning 3 relation 3
| Singular | |
|---|---|
| en relationsstörning | obestämd form |
| en relationsstörnings | obestämd form genitiv |
| relationsstörningen | bestämd form |
| relationsstörningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| relationsstörningar | obestämd form |
| relationsstörningars | obestämd form genitiv |
| relationsstörningarna | bestämd form |
| relationsstörningarnas | bestämd form genitiv |


