publicerad: 2015
ressällskap
res|säll·skap
el. rese|säll·skap
substantiv
~et; pl. ~ • till sällskap 1,2 1resa
Singular | |
---|---|
ett ressällskap (ett resesällskap) | obestämd form |
ett ressällskaps (ett resesällskaps) | obestämd form genitiv |
ressällskapet (resesällskapet) | bestämd form |
ressällskapets (resesällskapets) | bestämd form genitiv |
Plural | |
ressällskap (resesällskap) | obestämd form |
ressällskaps (resesällskaps) | obestämd form genitiv |
ressällskapen (resesällskapen) | bestämd form |
ressällskapens (resesällskapens) | bestämd form genitiv |