publicerad: 2015
revbensfraktur
rev·bens|frakt·ur
substantiv
~en ~er revben fraktur 1
Singular | |
---|---|
en revbensfraktur | obestämd form |
en revbensfrakturs | obestämd form genitiv |
revbensfrakturen | bestämd form |
revbensfrakturens | bestämd form genitiv |
Plural | |
revbensfrakturer | obestämd form |
revbensfrakturers | obestämd form genitiv |
revbensfrakturerna | bestämd form |
revbensfrakturernas | bestämd form genitiv |