publicerad: 2015
ricin
ric·in
[‑i´n]
substantiv
~en ~er • en växt
Singular | |
---|---|
en ricin | obestämd form |
en ricins | obestämd form genitiv |
ricinen | bestämd form |
ricinens | bestämd form genitiv |
Plural | |
riciner | obestämd form |
riciners | obestämd form genitiv |
ricinerna | bestämd form |
ricinernas | bestämd form genitiv |