publicerad: 2015
roterare
rot·er·are
[‑e`r‑]
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. roterarna • roterugn
Singular | |
---|---|
en roterare | obestämd form |
en roterares | obestämd form genitiv |
roteraren | bestämd form |
roterarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
roterare | obestämd form |
roterares | obestämd form genitiv |
roterarna | bestämd form |
roterarnas | bestämd form genitiv |