publicerad: 2015
ruskning
rusk·ning
substantiv
~en ~ar • till 3ruska 1
Singular | |
---|---|
en ruskning | obestämd form |
en rusknings | obestämd form genitiv |
ruskningen | bestämd form |
ruskningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ruskningar | obestämd form |
ruskningars | obestämd form genitiv |
ruskningarna | bestämd form |
ruskningarnas | bestämd form genitiv |