publicerad: 2015
rynka
1rynka
substantiv
~n rynkor • veck, smal fördjupning: rynkor på klänningen; rynkor i pannan
Singular | |
---|---|
en rynka | obestämd form |
en rynkas | obestämd form genitiv |
rynkan | bestämd form |
rynkans | bestämd form genitiv |
Plural | |
rynkor | obestämd form |
rynkors | obestämd form genitiv |
rynkorna | bestämd form |
rynkornas | bestämd form genitiv |
2rynka
verb
~de ~t • göra rynkig: rynka pannan; rynka på näsan åt ngt värdera ngt lågt
Finita former | |
---|---|
rynkar | presens aktiv |
rynkas | presens passiv |
rynkade | preteritum aktiv |
rynkades | preteritum passiv |
rynka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att rynka | infinitiv aktiv |
att rynkas | infinitiv passiv |
har/hade rynkat | supinum aktiv |
har/hade rynkats | supinum passiv |
Presens particip | |
rynkande | |
Perfekt particip | |
en rynkad + substantiv | |
ett rynkat + substantiv | |
den/det/de rynkade + substantiv |
rynka sig
• bli rynkigOrdform(er) rynka sig