publicerad: 2015
ryttare
rytt·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ryttarna • ridande mansperson
Singular | |
---|---|
en ryttare | obestämd form |
en ryttares | obestämd form genitiv |
ryttaren | bestämd form |
ryttarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ryttare | obestämd form |
ryttares | obestämd form genitiv |
ryttarna | bestämd form |
ryttarnas | bestämd form genitiv |