publicerad: 2015
sakpolitiker
sak|pol·it·ik·er
substantiv
~n; pl. ~ sakpolitik
Singular | |
---|---|
en sakpolitiker | obestämd form |
en sakpolitikers | obestämd form genitiv |
sakpolitikern | bestämd form |
sakpolitikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
sakpolitiker | obestämd form |
sakpolitikers | obestämd form genitiv |
sakpolitikerna | bestämd form |
sakpolitikernas | bestämd form genitiv |