publicerad: 2015
sammanföra
samm·an|föra
verb
‑förde, ‑fört, pres. ‑för • sammanföra el. föra samman två personer
| Finita former | |
|---|---|
| sammanför | presens aktiv |
| sammanförs (sammanföres) | presens passiv |
| sammanförde | preteritum aktiv |
| sammanfördes | preteritum passiv |
| sammanför | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att sammanföra | infinitiv aktiv |
| att sammanföras | infinitiv passiv |
| har/hade sammanfört | supinum aktiv |
| har/hade sammanförts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| sammanförande | |
| Perfekt particip | |
| en sammanförd + substantiv | |
| ett sammanfört + substantiv | |
| den/det/de sammanförda + substantiv | |


