publicerad: 2015
sammanvägning
samm·an|väg·ning
substantiv
~en ~ar sammanväga
Singular | |
---|---|
en sammanvägning | obestämd form |
en sammanvägnings | obestämd form genitiv |
sammanvägningen | bestämd form |
sammanvägningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
sammanvägningar | obestämd form |
sammanvägningars | obestämd form genitiv |
sammanvägningarna | bestämd form |
sammanvägningarnas | bestämd form genitiv |