publicerad: 2015
sammanviga
samm·an|viga
verb
‑vigde ‑vigt • till viga 1: prästen sammanvigde dem el. vigde dem samman
| Finita former | |
|---|---|
| sammanviger | presens aktiv |
| sammanvigs (sammanviges) | presens passiv |
| sammanvigde | preteritum aktiv |
| sammanvigdes | preteritum passiv |
| sammanvig | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att sammanviga | infinitiv aktiv |
| att sammanvigas | infinitiv passiv |
| har/hade sammanvigt | supinum aktiv |
| har/hade sammanvigts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| sammanvigande | |
| Perfekt particip | |
| en sammanvigd + substantiv | |
| ett sammanvigt + substantiv | |
| den/det/de sammanvigda + substantiv | |


