publicerad: 2015
segrare
segr·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. segrarna • till segra 1
Singular | |
---|---|
en segrare | obestämd form |
en segrares | obestämd form genitiv |
segraren | bestämd form |
segrarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
segrare | obestämd form |
segrares | obestämd form genitiv |
segrarna | bestämd form |
segrarnas | bestämd form genitiv |