publicerad: 2015
segregat
se·greg·at
[‑a´t]
substantiv
~et; pl. ~ • utskild ansamling ur legering vid stelning
Singular | |
---|---|
ett segregat | obestämd form |
ett segregats | obestämd form genitiv |
segregatet | bestämd form |
segregatets | bestämd form genitiv |
Plural | |
segregat | obestämd form |
segregats | obestämd form genitiv |
segregaten | bestämd form |
segregatens | bestämd form genitiv |