publicerad: 2015
sinnesrubbning
sinn·es|rubb·ning
substantiv
~en ~ar sinne 2 rubbning 1
Singular | |
---|---|
en sinnesrubbning | obestämd form |
en sinnesrubbnings | obestämd form genitiv |
sinnesrubbningen | bestämd form |
sinnesrubbningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
sinnesrubbningar | obestämd form |
sinnesrubbningars | obestämd form genitiv |
sinnesrubbningarna | bestämd form |
sinnesrubbningarnas | bestämd form genitiv |