publicerad: 2015
sinnlighet
sinn·lig·het
substantiv
~en ~er sinnlig
Singular | |
---|---|
en sinnlighet | obestämd form |
en sinnlighets | obestämd form genitiv |
sinnligheten | bestämd form |
sinnlighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
sinnligheter | obestämd form |
sinnligheters | obestämd form genitiv |
sinnligheterna | bestämd form |
sinnligheternas | bestämd form genitiv |