publicerad: 2015
sitta
sitta
verb
satt, suttit, pres. sitter • sitta till bords; skruven sitter bra
| Finita former | |
|---|---|
| sitter | presens aktiv |
| sitts (sittes) | presens passiv |
| satt | preteritum aktiv |
| satts | preteritum passiv |
| sitt | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att sitta | infinitiv aktiv |
| att sittas | infinitiv passiv |
| har/hade suttit | supinum aktiv |
| har/hade suttits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| sittande | |
sitta av
1 stiga ner från häst: sitta av (hästen)2 avtjäna straff; vara med på ngt: sitta av hela strafftiden; sitta av en föreläsningInfinita former att sitta av infinitiv aktiv Presens particip avsittande
sitta emellan
• bli oskyldigt drabbadInfinita former att sitta emellan infinitiv aktiv Presens particip emellansittande
sitta i
• vara kvar: mögellukten satt i länge
sitta inne
1 ⟨vard.⟩ sitta i fängelse2 vara i besittning av: sitta inne med värdefulla upplysningar3 segern satt långt inne segern vanns med stor möda
sitta upp
• hoppa upp och sätta sig på hästInfinita former att sitta upp infinitiv aktiv Presens particip uppsittande
sitta åt
1 om klädesplagg: vara trång2 det satt hårt åt det kostade stor möda


