publicerad: 2015
sittpinne
sitt|pinne
substantiv
~n ‑pinnar • t.ex. i fågelbur
Singular | |
---|---|
en sittpinne | obestämd form |
en sittpinnes | obestämd form genitiv |
sittpinnen | bestämd form |
sittpinnens | bestämd form genitiv |
Plural | |
sittpinnar | obestämd form |
sittpinnars | obestämd form genitiv |
sittpinnarna | bestämd form |
sittpinnarnas | bestämd form genitiv |