publicerad: 2015
självförhävelse
själv|för·häv·else
substantiv
~n ~r själv förhävelse
Singular | |
---|---|
en självförhävelse | obestämd form |
en självförhävelses | obestämd form genitiv |
självförhävelsen | bestämd form |
självförhävelsens | bestämd form genitiv |
Plural | |
självförhävelser | obestämd form |
självförhävelsers | obestämd form genitiv |
självförhävelserna | bestämd form |
självförhävelsernas | bestämd form genitiv |