publicerad: 2015
självstympare
själv|stymp·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑stymparna • ⟨åld.⟩ person som skadar sig själv
Singular | |
---|---|
en självstympare | obestämd form |
en självstympares | obestämd form genitiv |
självstymparen | bestämd form |
självstymparens | bestämd form genitiv |
Plural | |
självstympare | obestämd form |
självstympares | obestämd form genitiv |
självstymparna | bestämd form |
självstymparnas | bestämd form genitiv |