publicerad: 2015
skandinaviska
skand·in·av·iska
[‑a´v‑]
substantiv
~n skandinaviskor 1 knappast pl.; blandspråk med inslag av flera nordiska språk2 kvinna från Skandinavien
Singular | |
---|---|
en skandinaviska | obestämd form |
en skandinaviskas | obestämd form genitiv |
skandinaviskan | bestämd form |
skandinaviskans | bestämd form genitiv |
Plural | |
skandinaviskor | obestämd form |
skandinaviskors | obestämd form genitiv |
skandinaviskorna | bestämd form |
skandinaviskornas | bestämd form genitiv |