publicerad: 2015
skruv
skruv
substantiv
~en ~ar • gängad metallpinne; bildl. roterande boll; ta skruv ha avsedd effekt
Singular | |
---|---|
en skruv | obestämd form |
en skruvs | obestämd form genitiv |
skruven | bestämd form |
skruvens | bestämd form genitiv |
Plural | |
skruvar | obestämd form |
skruvars | obestämd form genitiv |
skruvarna | bestämd form |
skruvarnas | bestämd form genitiv |