publicerad: 2015
smyckekonstnär
smycke|konst·när
el. smyck·es|konst·när
substantiv
~en ~er smycke konstnär
| Singular | |
|---|---|
| en smyckekonstnär (en smyckeskonstnär) | obestämd form |
| en smyckekonstnärs (en smyckeskonstnärs) | obestämd form genitiv |
| smyckekonstnären (smyckeskonstnären) | bestämd form |
| smyckekonstnärens (smyckeskonstnärens) | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| smyckekonstnärer (smyckeskonstnärer) | obestämd form |
| smyckekonstnärers (smyckeskonstnärers) | obestämd form genitiv |
| smyckekonstnärerna (smyckeskonstnärerna) | bestämd form |
| smyckekonstnärernas (smyckeskonstnärernas) | bestämd form genitiv |


