publicerad: 2015
snuvning
snuv·ning
substantiv
~en ~ar • ⟨vard.⟩ 2snuva
Singular | |
---|---|
en snuvning | obestämd form |
en snuvnings | obestämd form genitiv |
snuvningen | bestämd form |
snuvningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
snuvningar | obestämd form |
snuvningars | obestämd form genitiv |
snuvningarna | bestämd form |
snuvningarnas | bestämd form genitiv |