publicerad: 2015
socialitet
soci·al·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en • sällskaplighet; samhällelighet
Singular | |
---|---|
en socialitet | obestämd form |
en socialitets | obestämd form genitiv |
socialiteten | bestämd form |
socialitetens | bestämd form genitiv |